Livets Underbara Ting

Cykel 3

2006-03-14T07:31:00.000-08:00

Hemkommen från en halvdag av träning blickar jag tillbaka på min tid i cykelsalen. Just nu känns det overkligt hur saker och ting kändes då.

Efter att jag har bytt om och dragit mitt kort för att komma in i själva gymmet känner jag som vanligt en mindre lättnad över att skärmen som visar foto på en när man går ut inte visar det när man går in. Det kan vara det sämsta kort som någonsin tagits på mig. På någon. Hursomhelst hämtar jag ut biljetten till mitt bokade klockan 3 pass. Jag noterar att nyckelbandet med gymkortet och skåpsnyckeln hänger lite utanför shortsfickan. Tillsammans bildar de en sorts treenighet vilket ger ett genuint intryck. I kombination med att de hänger lite slappt i fickan ser det rätt bra ut. Lite ovårdat. Jag går genom gymmet och ser i spegelväggen att frisyren obearbetad till trots ligger naturligt bra för stunden. Jag kommer fram till cykelsalen i bortre delen av gymmet.

14:53. Väl inne i salen slår jag mig ner på en cykel långt bak för att kunna spegla mig ostört. Jag har mig själv i klar sikt och konstaterar min solbränna även i dämpad belysning. Frisyren ligger okej men ser ändå konstig ut, som om den på nåt sätt förändrats under sträckan från gymmet. Detta irriterar mig en aning och jag får lust att gå. En lugn låt spelas, troligen från det tidigare passets avslappning. Jag börjar trampa lite lugnt och ser att folk strömmar in samtidigt som instruktören som är förvånandsvärt tjock gör sig redo. Ett flertal brudar iakttar mig när de väljer en cykel och jag börjar trampa lite fortare som för att ge intryck av erfarenhet. Min sinnesstämning blir samlad och jag blir lite andfådd men inte trött. Instruktören skriver "Cykel 3" på tavlan och jag brottas med en plötslig känsla av gemenskap. Vi är trogna soldater, uppställda på fältet inte för att göra vår landsplikt men likväl för Beach 2006. Cykel 3. Det känns bra.

14:57. En spänd kille med lång lugg och tajta cykelbyxor har valt cykeln till vänster om min. Han heter tydligen Richard och pluggar tredje året till bibliotikarie. Richard är inte medveten om att jag stör mig på det faktum att han har sitt pannband utanför håret och på så sätt ser ut som Björn Borg. Till höger om mig sitter en tråkigt vanlig tjej. Lite bastant men egentligen inte nämnvärt. Troligen hade jag inte lagt märke till henne om det inte var för att hon valt att sätta sig brevid mig. Jag gillar dem som gillar mig. Noterar att det nu sitter en tajt brud med synlig string framför mig.

15:09. Passet har startat och jag börjar bli riktigt trött. Instruktören har fått oss att inta position 2, en stående ställning som innebär mer fysisk ansträngning. Tjejen med string blottar sin stjärt totalt och intar en utspänd närmast 90 gradig kroppsvinkel. Jag kan inte annat än att se det som medvetet. Situationen gör mig en aning ofokuserad och jag ruskar bort lite svett från håret.

15:26. Jag har på något sätt lyckats lägga mig på styret med hela överkroppens tyngd. Medvetenheten om mina bens nu extremt långsamt motoriskt pumpande rytm är sedan länge borta. Richard sitter upprätt och hans spänstiga ben rör sig med svindlande hastighet. Med hjälp av yrsel och tankspridd fantasi får de genom min glansiga blick något som kan liknas vid fartränder. Jag tycker mig se ett leende på hans läppar, som om han trivs. Intrycket är bortom hantering och jag lyckas efter extrem ansträngning istället glida in i mina tankar.

15:38. Min vattenflaska är tom sedan länge. Tröttheten i dess renaste form ligger tung på mina axlar. Ur högtalarna hör jag till min obeskrivliga glädje hur E-type med låten Life börjar spela. E-type är en stor människa och hans låt dansar med min sentimentalitet. Jag känner mig med ens starkare, mer motiverad. Jag är plötsligt en hjälte som kämpar för en god sak. Jag står på ett öppet fält och en armé rusar mot mig. Jag står kvar, orubblig. Vinden viftar till mitt hår idylliskt och med ett svärd i var hand kastar jag mig in i mängden. Som en virvelvind smeker jag genom massorna och slutligen står jag kvar som den ende. Ensam. Instruktörens manande ord rycker mig tillbaka, flämtandes in i verkligheten. Jag får ett getöga från bruden till höger. Instruktörens röst ekar i huvet och jag tycker mig för en sekund se henne diaboliskt avbildad. Övertygelsen om att den tjocka hyndan ingått i en pakt med satan där hon sitter hånandes på sin cykelpiedestal känns nu definitiv.

15:53. Jag är inte längre trött. Min kropp har stängt av alla oprioriterade hjärnsignaler och svetten dryper från ansiktet. Mina redan svarta shorts har antagit en mörkare nyans. Jag uppfattar inte längre känslor och förbiser därför det faktum att Richard nu har intagit en skrämmande stabil hållning. Med en olustig bestämdhet i trampet driver han på som en vild oxe och hade sannolikt lagt vilken väg som helst bakom sig. Det finns något glansigt i ögonen som har etsats fast med djävulsk blick på styret. Jag undrar huruvida Richard eventuellt har evolvat till ett parallellt universum där materiella lagar inte längre råder. Och om att kunna fyllesteka något tajtare tjejer är värt det här sjuka besväret. Jag kommer fram till att så är det. Båda frågorna gällande.

16:01. Cyklandet har upphört. Det är i alla fall min bästa gissning. Jag finns i en dimma. Liggandes, sittandes eller ståendes. Det är svårt att säga. En stund flyter förbi och jag blir faktiskt medveten, om att Richard kollar märkligt på mig samtidigt som han stretchar sin högra vad. Jag inser att jag fortfarande cyklar. Till min häpnad får jag syn på en svettdroppe strax ovanför Richards mungipa. Panik griper tag i mig då jag kommer till insikt att det bara är stänk från hans närmast oanvända vattenflaska. Armar och ben skakar, hjärtat bultar, munnen torkar. På nåt sätt avlägsnar jag mig från cykeln och instruktören frågar om allt är bra. Den krävda kraftansträngningen för ett svar är för mycket och jag lyckas istället lämna salen. En timmes gym väntar. Beach 2006 väntar inte.

Nattplugg

2006-02-21T22:27:00.000-08:00

Morgon, att du skulle komma ändå. Nu har jag suttit här i exakt samma ställning precis hela natten, å studerat. För några timmar sedan kändes det ganska bra, saker å ting flöt på. Tentan som nu är en timme bort kändes nästan tråkigt avlägsen. Med en red bull i högsta hugg hånade jag fråga efter fråga. Jag var den oövervinnlige pluggaren. En go vg kille som liksom visste att allt skulle ordna sig.

Realiteten hann ikapp mig, väldigt nyss faktiskt. Efter att ha lyssnat på Joshua Radin - Closer kanske 4 gånger och ivrigt spanat igenom nattens anteckningar plockades jag ner från molnen och insåg att, jag kan ju faktiskt ingenting. Inte ens lite. Det var en ganska jobbig insikt då jag tänkte tillbaka på de 10 gångna timmarna vid mitt Galant skrivbord och den mentala terror de inneburit.

Nu är det riktigt ljust ute. Trots efterskakningar från Zoegas så det skriker om det - ja å även en red bull - har jag bara lust att slagga. Hade tänkt skriva mer, men nu blev min hjärna ett aktivt tomrum. Coolt nu har jag stirrat in i skärmen i 5 minuter. Möjligen utan att blinka.

Lösgodis

2006-02-14T13:29:00.000-08:00

För ganska exakt två timmar sedan satt jag här, i min stol. En stol som börjar ge sken av att det har hänt tidigare. Jag lirade det fenomenalt bra spelet Baldur's Gate 2 vilket även det, har hänt tidigare. Jag tror det var nångång efter att jag lämnat Waukeens Promenade, på väg mot City Gates för att ge mig ut i vildmarken, som jag börjar förnimma en olustig känsla. Samtidigt slumpar Winamp fram en karaokeversion av Irene Cara - Flashdance, helt mot min vilja. Och som om inte den konstiga känslan vore nog, känner jag mig nu plötsligt något förbannad. Om det blott har med den växande olustiga känslan att göra, eller det faktum att Light Bewithme nu oväntat plötsligt blivit överfallen av ett gäng lejdukar och faktiskt dör, vet jag inte. Situationen i sig är inte speciell på något sätt alls, egentligen, men känslan finns där och den... börjar övergå till en ny fas, ta ny form. Allt händer så snabbt jag är inte helt säker på vad men, känner nu en plötslig saknad. Någonting fattas. Jag blir åter överumplad på vägen, de är fler nu. Ändå bleknar dessa intryck på nåt sätt bort som patetiska skuggor i denna nu enda, känslas närhet. Det faktum att jag lyckas tysta deras magiker trots fem tappra, vevandes mot mig, känns overkligt försumbart. Jag framtvingar ändå ett knappt leende.

Saknaden som nu övergått i ett sug, ett sug efter sötsaker, är nu så stark att jag tvingas med fast tag om skrivbordet, upprepande gånger väsandes stöna fram beach 2006 med krampaktigt slutna ögon. Jag skiter i allt. Måste köpa nåt, det spelar ingen roll vad bara det är socker. Reser mig sakta från stolen. Allt blir svart.

35 minuter senare. Svag men dunkande huvudvärk, illamående. Allt eftersom jag börjar få tillbaka samvetet i takt med förståendet inser jag att det har hänt, igen. Jag är 22 spänn fattigare. Fetare. Godiset, suget har åter vunnit en mental kamp på Jorden. Det blir alltid lösgodis. Hur kan något så vackert samtidigt föra med sig så mycket hat, så mycket ont? Förvirringen är stor, kanske finns det en djupare tanke bakom lösgodis. Är det Guds gåva, eller Lucifers list?

Ka la OK?

2006-02-08T04:46:00.000-08:00

Under min tid som "studerande" i Shanghai ägnade jag mig - för att göra skäl för citationstecknen - åt diverse tidsödande aktiviteter, så som internetsurfande och massage. Dock även så det kinesiskt annamade fenomenet karaoke, eller kalaoke som man ofrivilligt säger i risriket. Då mina minnen från karaoke-rummen (jag å Chris Dangerous sittande, väsandes, kanonfulla) fortfarande är klara som vore de färska, så tänkte jag att det vore kul att införskaffa lite karaokeutrustning of my own... så, det gjorde jag.

Satt en stund med Martin igår och försökte koppla in grejerna till datorn, eller ah hela kvällen. Eller, jag kopplade. Martin åkte ut i semin mot Wangs dödande forehand med 3-1 i skilje. Tills sist fick jag det att funka och levererade genast en minnesvärd tolkning av Atomic Kittens Eternal flame. Senare presterade Martin Johnny Cash's Ring of fire olustigt klockrent, och vore det inte för min briljanta sång i Bryan Adams Everything I do kort därefter, hade jag troligen vart orolig över hurvida min plats på kalaoke-tronen kan bli hotad, på riktigt.

Mikrofonerna ligger här, två stycken av dem, väntar. Ni är alla välkomna hem till bunkern med öl och slipad sångröst. För all del kom, men var snäll och kom ihåg: karaoke är ingen lek, karaoke är inte på skoj.

Den vandrande själens gåta: Mark II

2006-02-07T04:22:00.000-08:00

Skrev den här... texten för drygt sju år sen om jag minns rätt. Hittade den åter igen när jag rotade omkring en smula på internet. Vilket brukar hända. Att jag rotar på nätet, dvs. Jag fick dock en plötsligt impuls av att behöva redigera den en aning, vilket gick sådär och jag måste säga att orginalet besatt en genuitet som... Mark II, saknar. Men här är den iaf, i sin något redigerade form.

----------------------------------

Hon vandrade, vandrade i en tid som kändes som en evighet. Modet hon besatt må varit stort, men kärlekens stig blev alltför farofylld, mörkrets trappa alltför brant. Vandraren såg tunnelns väggar närma sig och allt ljusare nyanser fyllde etern, till helheten. Skri från separerade själars ångestfyllda röster frammanades av de en gång döda, och dess energi gjorde sitt framsprång för en sista, förtvivlande gång. Ekot av skrik spred sig i intet, och det blev ett med henne, med allt. Den uppslukade tiden som lämnats bakom var för alltid av henne bortglömd och nu fanns bara ljus, inget mer. De många insikterna hade visat sig spela en annorlunda roll i hennes verklighet, hennes liv.

Helheten dolde alla spår som tillryggalades och visade att de bara existerat i ett ensamt sinne, ett sinne utan glöd och själ nog att fånga in tiden, med ett svep, ett svep i förnuftets håv. Sanktionerna hon genomlidit försvann bort med livet, men de skulle leva kvar hos de som varit henne kära, de vars känslor inbringat den enstaka form av trygghet som förekommit i hennes närhet, hennes liv.

Jordens predikan hade upphört som en tystnande vind, för stunden var kommen då himlavalvets harpa skulle skriva nya toner, toner till den eviga musiken. En serenad av tro, en hymn av förväntan. Musik till en ny, men samtidigt uråldrig förnimmelse av sensibel energi. En ny själ. Och den flöt in med en mjukhet som inte existerar annat än i tanken, in i himmelen och genom portarna som vaktades av förståndet själv, gestaltad för att se till att ondskans avstånd stod fast.

Gudarnas storslagna rike bredde ut sina mäktiga armar, och som i en omfamnande gest svepte det in sina rikedomar i varmhet när den mörka själen, guidad av sin instinkt att förändras närmade sig de många tronernas hemvist. Här befann sig gudar i ett tillstånd likt oändligheten, här badade bortgångna hjärtans fruktbarhet i himmelens klara källa. Här fann de som sökte, den verkliga sanningen.

I avsaknandet av all skymning gestaltades sig tronerna höga som fantasin, och de sken likt solar av ljuset från hoppets troende dimma. En dimma så tät men av evighetens ljus så upplyst att friheten förmådde tränga igenom. Och på frihetens vingar flög den ensamma själen genom dimman, redo att möta det öde som den väntade vid målets punkt. Upplösningen var nära och gudarna skulle med öppna armar välkomna och välsigna själen, som färdandes sedan förlusten av medvetandet nu skulle nå slutet... av sin sista resa.

----------------------------------

Willa Holland

2006-01-25T05:42:00.000-08:00

The O.C. är en serie som jag... önskar kunde säga bara växer med åren. Tyvärr är det inte så. Istället har vi förtvivlat fått titta på när några av de bästa karaktärerna genom episoderna kommit och gått. Jag saknar er, Hailey, Anna, Theresa, Lindsay, Zach och Jimmy. Ni fanns där när ingen annan gjorde det. Ni flöt på seriens framgång och levde på samma gång i symbios med den, för utan er hade The O.C. aldrig givit oss tragiska Tv-människor samma höga nöjesfaktor.

Efter en tid av lång väntan på att serien skulle bli The O.C. as we know it, once again... har hon nu dykt upp. Som från ingenstans kom du till oss Kaitlin. Som en blixt från klar himmel tog du mark och ledde oss från villovägar och farthinder. Willa Holland, jag bockar och bugar. Inte bara för att du är blott 14 höstar, utan även för att du är blott ett år äldre än Amy Diamond, men ser ut som 25, som en dröm.

I sömnpillrens våld

2006-01-23T14:45:00.000-08:00

Satt och glodde på Nip Tuck när en bok plötsligt faller ner på golvet bakom mig. Likt en förvånad huggorm på språng blev jag dragen ur världen av plastikoperationer och relationsproblem. Ett löjligt ryck senare, bakom mig ser jag genom sömnpillrens verkan - som tidigare i min drömvärld inte gjort sig påminda men nu spelar ut sina kort, med bravur - att min blick i sinnet fortfarande är etsad på skärmen, men i själva verket borde vara på boken Koka soppa på en spik som jag ändock vet ligger där, med ryggen upp. Jag funderar över situationen en smula och gör sen ytterligare en förvånansvärt snabb ryckning, åt andra hållet. Som om något... antyddes vara... det fåniga stönet till signal. Mobilen. SMS. Det kan vara Nina. Kul tänker jag och ställer mig genast upp för att hämta min kära sms-maskin nån meter bort. Liggandes på golvet 2 sekunder senare, försöker jag på något vis i mitt förvirrade tillstånd kravla förbrilt med armarna. Det är tungt, armarna är tunga, som två stockar. Glädjen kommer ändå, smygande omkring mig, i rummet, känner den innuti mig när jag sakta och glidande lägger golv bakom mig. Yrseln är oändlig, den är allt. Jag ser mig omkring... långsamt... långsamt. Blicken glider med motsatt huvudrörelse mot tapeter, mot spisen, datorn... För mitt inre förnimmar jag det... den... lägenheten. Jag ruskar på huvet och den blir påtaglig åter, yrseln... likt flammande eld i en påskbrasa en blåsig kväll. Det blåser än. Träden viker sig som gräs i den vinande luften. Den viner för högt, det gör ont... jag greppar min T-shirt och drar till hårt, men ingenting händer. Drar hårdare nu, är medveten om tröttheten, köket. Mobilen, lyckas greppa den. Det är från Nina, hon säger att hon blir brun i Frankrike, i backarna. Solkramar på dig Isak. Sol? Ser ingen. Allt är mörkt. Jag ligger ner på golvet. Mobilen är inte längre i klar sikt. Där finns bara mörker, och tanken på den andra sömntabletten.

Första inlägget, välkommen

2006-01-18T04:09:00.000-08:00

Fint med tenta. Om en och en halv timme borde det gälla, men det gäller ingenting. Jag har inte läst en rad, inte öppnat böckerna. Varför lägga energi på trista ting som att studera när man kan lägga den på att ha dåligt samvete över att man borde göra det? Det spelar ingen roll. Tentan spelar ingen roll. Jag har övervägt hurvida man borde sysselsätta sig med någonting i livet, parallellt med att studera på universitetet. Nåväl, förnimmelsen av att man gör det. Tanken på att jag faktiskt är inskriven på Göteborgs Universitet och har tagit poäng får en att tänka vidare. Är jag smart? I andra länder - jag kommer främst att tänka på Kina - krävs det ett superintellekt för att bli antagen till ett av de mer respekterade universiteten. Det krävs att du är bäst i byn, en på tusen, i vissa fall en på miljonen. Må så vara finns det ändå drygt 1400 personer till som är precis lika skärpta som du, likväl precis lika sneögda. Nej, jag är inte smart, men i sammanhanget är jag glad för att jag inte är sneögd.

Det är egentligen ganska trist att det i vårat land har blivit så trendigt att studera, inte märkligt men trist. Extremt många sitter och tragglar konst, kvant, kemi när de egentligen borde ut och jaga älg i skogen eller fixa din trasiga bil. Det är inte svårt att veta vad som är inne, vad som är accepterat. Svårare är att veta var man hör hemma. Maslow påstår att väldigt få utnyttjar sin fulla potential och förverkligar sig själva, och det är troligen sant, lite för sant. Just nu tänker jag på tjejer, på alkohol, att bli full och bara... göra ingenting egentligen. Bli full, träffa tjejer. Någon gång ska jag förverkliga mig själv.